När livet inte blir som vi tänkt oss…

Ibland flyter livet på, det där du längtar efter och drömmer om kanske äntligen slår in och du känner att livet leker. När vi känner så, kan det vara gott att stanna upp och känna tacksamhetens vänliga strömmar rinna in och ge liv och näring åt glädjen.

Ibland blir livet inte alls som vi tänkt oss, det vi drömmer och längtar efter verkar aldrig slå in. Kanske är det så illa att dina värst farhågor slår in och du står där vid sorgens brant eller med sjukdomen som en chockvåg över ditt liv. Eller med insikten om att det efterlängtade barnet aldrig kommer bli till. När livet inte blir som vi tänkt oss är det lätt att misströsta och vi undrar hur kunde det bli så här. Kanske undrar du varför jag, varför just nu? Vissa saker rår vi över – men väldigt mycket av det vi drabbas av har ingenting med oss att göra. Mitt svar på varför vi får vara med om tuffa tider är att vi lever i en brusten värld. Gud som jag tror skapade den här världen tänkte från början att vi skulle slippa sjukdom, död och katastrofer av olika slag. Men så kom ondskan in i världen och därmed också brustenheten som gör att vi i den här världen får leva med en slags trasighet som skär rakt igenom människor, nationer och länder – ja som berör hela vår skapelse.

När livet inte blir som jag tänkt mig så har jag upptäckt att det ofta är gott att vända sig till Gud i bön. Vid ett tillfälle i mitt liv när jag inte visste om vi skulle kunna bli föräldrar eller ej – då kastades jag en tid mellan hopp och förtvivlan. Ibland vågade jag hoppas och ibland kom känslor av hopplöshet över mig. Jag bad till Gud om ett barn – men tiden gick och jag blev osäker på om jag någonsin skulle få svaret JA, kanske var det så att svaret denna gång skulle bli ett NEJ.

Jag funderade en hel del över det där med vad som händer när det inte blir som jag tänkt mig, när svaret uteblir eller om svaret blir ett permanent nej. Mitt i mina funderingar så lyssnade jag till Claes Vårdstedts låt Du har mitt liv i din hand och genom den låten landade jag i en förtröstan på Gud som bär oavsett om det blir som jag vill eller det inte blir det. Hur kunde jag landa där. Jo låten hjälpte mig att inse att oavsett om jag får ett barn eller om jag inte får det så kommer det ändå kunna bli bra – det kommer bli olika – men det kommer bli bra för Gud kommer trofast att finnas där vid min sida och bära mig genom vad jag än behöver möta. Gud finns där i min framtid och för mig gör det hela skillnaden. Jag behöver inte vara rädd – jag kan i min ovisshet och i min brist på kontroll få vila i honom som bär mig.

Jag vill rekommendera dig att vända dig till Gud och be, kanske särskilt i tider av motgångar när livet inte blir så som vi tänkt. Våga säg till Gud hur du känner, blotta det som ligger på ditt hjärta – Gud tål att höra vad som helst – sorg, ilska, uppgivenhet, besvikelse, längtan eller vad du nu har på ditt hjärta – är inget som är främmande för Gud. Bli sen inte förvånad om du får svar, kanske landar insikten att du inte är ensam eller så får du en låt eller något helt annat svar. Håll ögon och öron öppna för jag tror att Gud alltid vill svara oss när vi vänder oss till honom. Ibland är svaret nej och det kan vara oerhört tufft att leva med det – men min tro är att Gud är trofast och att han därför vill bära dig igenom allt.

/Frida Blomberg