När det stormar runtomkring

När det inte blev som jag hade tänkt. Vad gör jag då?

Jag blir desorienterad. Jag har svårt att komma ihåg mina rutiner och om jag har några rutiner. Och jag tappar fokus på viktiga saker. Eller jag orkar inte med saker som jag orkat förut. Det är som om luften går ur mig och jag går in i mig själv.

Men, när det gått en dag eller två och jag inser att jag inte kan fortsätta med att ömka mig över det som inte hände. Då är det nyorientering som gäller för mig. Det kan ta lite tid. Men det börjar med morgonrutinen. Att komma upp på morgon, för att ta på mig kläder, äta frukost, dricka kaffe och ha en stund med Herren. Oavsett hur det känns—så tar jag tid med Gud. Just nu och i flera månader har jag upplevt att det är tyst från himlen. Från Gud. Men, jag får stå på löftet från Gud att han ändå är nära, oavsett hur det känns.

Jag ser bilden framför mig som jag fick i en dröm en gång när jag var mycket orolig. Jag stod på en klippa och tittade ut på ett hav som stormade och vinden rev i mitt hår så det flög åt alla håll. Jag upplevde det som om att Herren sa: Den fasta klippan du står på, det är jag. Och fast det blåser och stormar—behöver du inte vara rädd, bara lite på mig.

För den här hösten, blev inget som vi hade planerat för. Och det är dags för nyorientering. Glöm inte i höst att: Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Han är klippan vi får stå på oavsett stormen.

Linnea Hagby