Förlåtelsens väg

Det är tyvärr allt vanligare med psykisk ohälsa bland Sveriges befolkning. Orsakerna är säkert många. Bland unga, som alltid haft det tufft, är t.ex. trycket hårdare genom sociala medier och reklam. Det är så mycket att jämföra sig med och kraven känns stora. Andra människor har svåra upplevelser som inte bearbetats tillräckligt, som skapar oro och ångest.

En stor grupp människor mår dåligt för att man har oförlåtenhet i sitt liv. Om man gjort något ont, så är det ofta skuld och skam som stör nattsömnen. Men för den som har drabbats av det som gör ont är risken stor att man fastnar i bitterhet, eftersom man inte kan och vill förlåta.

Under fyra veckor har vi nu haft en predikoserie på temat förlåtelse, ur lika många perspektiv. Under den tiden har jag påpassande nog haft i uppgift för en utbildning att läsa en bok av Desmond Tutu, som varit ärkebiskopen i Sydafrika, och hans dotter Mpho Tutu. Titeln är ”FÖRLÅTELSE – Den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld”. För oss två som predikat har den varit bekräftande och väldigt uppmuntrande till att fortsätta jobba med ämnen i förkunnelsen.

Att förlåta och få förlåtelse är förvandlande processer som kan förändra mycket. Författarna tar läsarna med till såväl enskilda som nationella trauman, och berättar om goda exempel på förlåtelsens kraft där det mänskligt sett skulle vara omöjligt att tänka sig försoning. Som kvinnan som förlorar två barn i samband med en trafikolycka orsakad av droger. Att läsa om hur hon ville träffa den skyldiga i fängelset, hur förlåtelsens makt befriade dem båda, och hur de sedan tillsammans är ute och föreläser. Hur kan något sådant vara möjligt?

Du som läser detta har kanske egna sår som behöver läkas. Finns det någon som du behöver be om förlåtelse? Eller bär du på något som du behöver försonas med för att gå vidare? Kanske har du svårt att förlåta dina egna misstag? Eller är du bitter på Gud för att livet inte blev som du hade tänkt det? Det finns ingen som påstår att förlåtelsens väg är lätt att vandra, men det är den enda som ger verklig befrielse och till sist en djup och varaktig glädje.

Vi har en stor förebild i Jesus som, utöver att han gav oss möjlighet till förlåtelse och gemenskap med Gud, visade på att det till och med går att be för sina bödlar.

Lars Hermansson