Är församlingen något för mig?

Ibland när man pratar kan det kännas som man kommer från olika planeter. En del säger att det gäller mäns och kvinnors sätt att tänka och uttrycka sig, men det är aktuellt i många sammanhang.

När man talar om kristen gemenskap, i kyrka eller församling, kan olikheterna vara enorma. Guds tanke med församlingen och våra egna erfarenheter av kyrkogemenskap kan vara väldigt olika.  Idealbilderna och den upplevda verkligheten går starkt isär.

Det finns ett tydligt spänningsfält mellan det gudomliga och det mänskliga. Orsakerna är många. Gud är stor, allvis, och har oändliga perspektiv i både tid och rum. Vi människor begränsas på många sätt. Inte minst för att vi har fallit i synd och bär på tankar, känslor och värderingar som inte är från Gud.

Med undantag för den allra första tiden är alla Guds löften riktade till ett folk Gud utvalt som sitt. Först var det bara judarna, men sedan Jesu tid räknas även vi kristna dit. Genom dessa kollektiv som förbilder skulle alla folk inkluderas i Guds omsorg. Tyvärr har det sällan fungerat så, men Gud tar inte tillbaka sina gåvor eller löften.

Den fantastiska bild Bibeln målar upp av Guds tanke för församlingen, till exempel i Efesierbrevet, är väldigt attraktiv och lätt att älska. Som en Dröm! Den kultur som möter en ny besökare i en kyrka kan däremot vara väldigt varierande och avviker alltid på något sätt mot idealbilden. Av Paulus olika brev förstår vi att de församlingar han startade ofta brottades med konflikter och bekymmer som måste lösas. Så är det överallt där det finns människor.

Men trots allt behöver vi alla en mänsklig och andlig gemenskap. Det finns många bilder för församlingen, men en av de starkaste är att vi utgör Kristi kropp, där vi var och en är (med)lemmar. Vi har olika funktioner, men Kristus Jesus ska vara huvudet som styr.

När vi människor i all vår bräcklighet tillsammans får göra starka upplevelser av Guds kärlek och nåd, då är det fantastiskt att få vara en del av församlingen. Tänk att få dela gemenskap med erfarna åldringar, små barn och allt däremellan. Det händer annars bara i släkter och stora familjer. Och det är väl just det vi är – Guds stora familj. Och en familj väljer man inte, utan man får ta emot varandra som man är, och vara tacksam att vara delaktig och älskad.

Därför är församlingen något viktigt för alla!

Varma hälsningar
pastor Lars Hermansson